militäranläggning #2

Idag begav jag mig till den tidigare hemliga militäranläggning i Härnösand. Det var en av Sveriges mest betydande militäranläggningar och beläget på ett 140m högt berg med en otrolig utsikt över havet och inloppet till Härnösand. Det var kustförsvarets största och mest betydande anläggning.

Fästningen började byggas på 1950-talet och stod klar 1957. Den enormt stora anläggningen med flera olika kanoner utplacerade på berget var i drift till år 1989. Anläggningen var främst ett monument över perioden kalla kriget. Man rymde 500man i den topphemliga anläggningen, med de tjocka banbrytande pansardörrarna som är gjort för att klara en atombomb, inte illa va?

Djupt ner i berget tillbringade värnpliktiga fem månader, där fanns det eldledningscentraler, kök, sjukhus och det mest nödvändiga. Nästan allt fanns tillgängligt i berget, utrustningen var toppmodern och tornen sköt som längst två mil. Allt som allt skulle de inneboende kunna klara en tre månader lång isolering från omvärlden om det så behövdes.

Tro det eller ej, men anläggningen är helt osynlig för blotta ögat på kartorna ni kan hitta på Eniro, Hitta, Google eller någon annan sajt. Allt i det här berget är också intakt och nästan i bästa skick.

Påväg ned i bergrummet, som förövrigt följs av en väldigt lång nedförsbacke, det är fuktigt och mörkt men så snart man öppnat upp den flera ton tunga pansardörren och gått in i själva bergrummet så känner man genast värmen.

Det första man möts av när man kommer in är en liten kiosk där soldater och värnpliktiga kunde köpa snus, ciggaretter och godis.

Här fanns också en kraftfull generator som slås igång ifall att strömmen från det ytliga kraftnätet skulle slås ut. Genom den här generatorn så skulle man klara sig ett bra tag utan ström. Det fanns även en reservgenerator i ett annat rum om det var så att huvudgeneratorn på något sätt skulle ge upp.

I samma rum som generatorn fanns det också huvudluftrenaren, eller kanske rättare sagt motorn till ventlationen men det fanns också luftrenare så om ett giftangrepp skulle äga rum så kunde man stänga av luften utifrån och rena luften som redan fanns nere i berget, smart!

Väggarna pryddes av olika kom-ihåg memorarer, att inte ha ID-kontrollen på sig skulle kosta en massa onödigt jobb, vilket man helst av allt ville slippa. Lite kul att många av dessa skyltar hade Kalle Anka och andra disneyfigurer som utsmyckning.

Eldledningscentralen...det var här man gav order om att skjuta ner ett fientligt flygplan eller en båt på havet. Här kunde man också styra vissa kanontorn med automatik, genom radar och andra tekniska lösningar kunde man pricka mål på hela två mils avstånd utan problem.

Den tidigare bilden var från gamla eldledningscentralen, även om den till viss del användes så var den nya(på bilden ovan) bättre och gav mer träffsäkra resultat än den andra. I det här rummet satt man i fram till stängningsdags år 1989.

Utövade man värnplikt här i fem månader så var det såklart många som ville ringa till familj och vänner. På hela anläggningen fanns det enbart en telefon för dessa ärenden. Det var ofta lång kö till telefonkiosken(på bilden).

För andra telefoner hade man en vidarekoppling, en man eller kvinna satt och skötte telefonväxeln och dirigerade samtalen till rätt rum och kontor.

Säkerheten kommer alltid först. Det fanns en pansardörr när vi gick in i byggnaden, men efter ett tag stötte vi på en till. Skulle den först mot förmodan gå sönder eller något så fanns det en till som skyddade mot en eventuell tryckvåg. För att passera här var man tvungen att trycka på en knapp, vänta på att dörren skulle öppnas och sedan gå in, trycka på en till knapp för att stänga dörren eftersig och öppna ännu en dörr som sedan ledde till andra rum dit man inte kan ta sig någon annan väg. Det var här reservgeneratorn var statsionerad, och det fanns även ett reservkök om det verkligen skulle knipa.

På tal om kök så var det stora köket inte så värst stort som kan kunnat tänkt säg, visst det var flertalet av dessa kärl ni ser på bilden ovanför, stekplattor och så vidare men köksytan dom var tvungen att arbeta på var väldigt liten trots att köket var bemannat dygnet runt.

Officerare fick äta i ett finare inrett rum som inte var så stort. Där diskuterade dom strategier och hur dagen gått, vad som behövdes göras nästa dag och det. Det fanns ett underofficersrum också, det var lite större men det var nästan trevligare, konstigt nog. Nu till bilden, det var här soldaterna fick äta sin mat, som i överlag var riktigt bra. Det var trångt, men det fungerade i många års tid så det var tydligen tillräckligt stor i förhållandevis till sina 500 man.

Med mat kommer...disk såklart. Det fanns ett diskrum som var i samma storlek som själva köket, så det var rätt stort med andra ord. Disken diskades snabbt, men en skulle ställas någonstans, och hela den biten.

Sjukhuset, det fanns alltså ett mindre sjukhus i den här underjordiska anläggningen. Blir man skottskadad eller av någon anledning måste opereras så fanns prylarna för att göra det, däribland operationssal, verktyg och så vidare.

Ingen ville att någon smitta skulle bryta ut på ett sådant ställe som underjorden, därför var hygien viktigt.

På bilden ovan ser ni ett Logement, här sov soldaterna. Dom hade var sin sovplats, och en skåp på väggen där dom kunde låsa in sina tillhörigheter.